Erik Ytterberg kommer ursprungligen från Nyköping men har pluggat och jobbat i Västerås och senare också i Stockholm. Även om jobbet i Stockholm fungerade var det alla förseningar och strul i pendeltrafiken som avgjorde hans framtid.

”Jag blev till slut förbannad på bussar och tåg som aldrig gick. Därför bad jag en kille jag träffat, som var anställd av LearningWell, att visa mitt cv för sin chef. Och på den vägen är det. Pendelfritt och skönt.”

Peter Karlsson, som är vd i Nyköping, lovade att Erik skulle få jobba med vassa människor och hittills har han levererat på det löftet. ”Det är relativt ovanligt att jag träffar människor jag själv skulle kunna tänka mig att anställa om jag hade företag, men här händer det hela tiden. Alla jag har jobbat med på LearningWell är sådana. De tillhör toppnivån.”

”Fast jag måste erkänna att jag först blev förvånad och tänkte ‘Nyköping, det var det jävligaste. Finns det it-bolag där?’ Nästa tanke var att det kanske skulle kunna bli något bra.”

Misslyckande att flytta hem

Först tyckte Erik att det kändes som ett misslyckande att flytta hem till Nyköping efter så lång tid i Stockholm. ”Man tänker att nästa naturliga steg borde vara någonting ännu större, som London, New York eller Silicon Valley.”

Men han var redo att avsluta anställningen snabbt om det skulle visa sig att de intressanta uppdragen och kompetenta kollegorna inte fanns där. ”Men i det här fallet visade det sig vara sant.”

Han berättar att han egentligen inte är särskilt förtjust i Stockholm. ”Snarare tycker jag att det är larvigt att det måste vara så centraliserat. Särskilt till en stad där infrastrukturen kollapsat. Min personliga mission är att Nyköping ska bli nästa it-Mecka, som Kista ungefär.”

På LearningWell arbetar Erik främst med kvalitet och testning, även om han tycker att både han själv och kollegorna är rätt mångsidiga.

”För nischade specialister kan det ta tvärstopp om de kommer utanför sitt område. Här är de flesta väldigt mångsidiga och vi glider nästan alltid in på nya saker. Det gör också att vår komfortzon är väldigt vid.”

En ära att göra fräna grejer perfekt

Utanför jobbet har han intresset för musik. Men inte att samla skivor eller triviakunskap, utan att spela och spela in.

”Jag har tidigare spelat i ett hårdrocksmetallband. Innan det var det jazz i några år. Nu spelar jag någon form av indierockpop med två andra. Vi möts någonstans mellan våra intressen av 70-talsfunk, hiphop, Pink Floyd och dödsmetall.”

Han har spelat gitarr i 25 år och klarar även av trummor och bas. Piano är något han försöker lära sig nu.

”Jag kan sitta i timtal med ett instrument, nöta saker och fortfarande tycka det är roligt. Det är bara klockan som säger till när jag behöver lägga mig. Det jag gillar med metallgenren är att det ligger en ära i att göra fräna grejer perfekt. Sådant tilltalar mig. Och eftersom jag började spela gitarr när jag var 14, för tjugofem år sedan, har jag haft tid att nöta in en del saker.”

Stoltheten en självklarhet

Den enda liknelsen han ser mellan musiken och jobbet är viljan att göra saker bättre – och givetvis att det går att använda en massa kul teknik även inom musiken. Han säger att han inte mår bra om han inte får göra ett bra jobb, eller ges möjligheten att göra ett bra jobb.

”Därför gillar jag att vår vision är att alltid kunna vara stolta över vad vi gör. Om något inte rimmar med den kan jag alltid gå till chefen och förvänta mig en bra lösning på problemet. Om de skulle svara att det inte går den här gången eftersom företaget skulle gå omkull så får väl den pragmatiska sidan vinna då. Men bara om vi lär oss något av det och kan göra något bättre nästa gång.”