Lars Johansson är enligt honom själv gubben som inte är någon världsstjärna som programmerare. Den mer sanna bilden är den av en ödmjuk man, en arbetshäst, som är villig att lägga ner timmarna som krävs för att kollegorna ska få ihop livet med familjen.

På papperet är Lars Johansson en man som gick fyraårig teleteknisk linje på gymnasiet och sedan jobbade med att reparera radioapparater och telefoner. Han började programmera på fritiden och blev mer och mer insyltad i saker som rörde kod. Till slut gick han över till att bli programmerare på heltid.

Om du frågar honom själv är han ”en 56-årig gubbe som höll på med elektronik och sedan hamnade i mobiltelefon- och kommunikationsradiobranschen.” En sak som kännetecknar Lars är att han brukar fråga kollegorna om saker är bra eller skitbra. Först trodde de att det bara var något han sa, men han försöker leva efter den devisen. ”Vi har det ändå generellt rätt bra, eller? Vi får mat varje dag.”

För tio år sedan började han på LearningWell och blev kvar för att han gillade tonen mellan medarbetarna. ”Som konsult märker man snabbt hur jargongen kan vara på olika företag. Här vill jag påstå att den är ett snäpp bättre. Alla är väldigt hjälpsamma och trevliga. Dessutom är cheferna lyhörda och stöttande. Det är bara att stövla in på kontoret och berätta vad man har på hjärtat så är de där och lyssnar. Så har det inte varit på alla ställen jag jobbat på tidigare.”

En ödmjuk arbetshäst

Han tycker att teknikutvecklingen går fruktansvärt snabbt. ”I min ålder går inte hjärnan lika snabbt som utvecklingen. Därför får jag jobba rätt hårt med att utveckla mig själv för att hänga med. Jag vill ju inte halka efter och bli en torftig person som bara gör sånt jag känner till.”

Det verkar inte vara någon risk för det med tanke på att han i stort sett varje dag, utanför arbetstid, sätter sig ner med någonting nytt. Det är så han har lärt sig allt vad han vet om programmering i dag. Men han gör det inte för att han måste, utan för att han verkligen vill fortsätta utvecklas.

”Däremot är jag ingen världsstjärna. Om jag jämför mig med de andra på kontoren så är de otroligt mycket duktigare när det gäller programmering och att lära sig nya saker. De är väsentligt mycket mer produktiva när det gäller att producera kod.”

Positiv och ödmjuk är två ord som verkar stämma in på vem Lars är. Arbetshäst och lagspelare är några till, men det verkar sitta långt inne att kliva fram och berömma sig själv.

”Det jag bidragit mest med är en ganska hög arbetskapacitet. Om det verkligen kniper i ett projekt går jag gärna in och lägger extratimmarna. Mina barn är utflugna, så det är inget problem. Då är det bättre att de andra går hem och tar hand om sina familjer medan jag sitter kvar och kör någon byggserver. Då kan de komma tillbaka på morgonen och jobba på för fullt.”

Ett av de stoltare ögonblicken

Under 2014 var Lars en av konsulterna som hjälpte OKG och Oskarshamns kärnkraftverk att ta fram ett banbrytande arbetssätt som mer än halverade avställningstiden när de renoverade reaktor 3.

”Det är ett av mina stoltare ögonblick. Vi kom in som ersättare för en tidigare leverantör och lyckades göra något som experterna ansåg var omöjligt. Det är fantastiskt att få ha varit med om en sådan resa och hjälpa kunden. Från början ville de ha ett logistiksystem för lagerhantering. När vi sedan intervjuade dem kom vi fram till att de egentligen behövde något helt annat.”

Att de lyckades göra vad andra ansåg var omöjligt verkar inte förvåna Lars alls. Han säger lugnt att han är van vid komplexa uppdrag likt dem han har utfört för kärnkraftsindustrin och pappersmassaindustrin. ”De är uppbyggda på ett liknande sätt vilket gör att jag lättare förstår hur de hänger ihop.”

Det är möjligt att de andra på kontoret är duktigare programmerare. Samtidigt visar alla tunga uppdrag som Lars har varit med om att ro iland att han kan betydligt mer än vad han själv vill lyfta fram.