Killarna har spenderat åtskilliga timmar i CAD för att ta fram 3D-ritningar med millimeterprecision av den optimala raketen, delar som de sedan printat ut på en 3D-skrivare. Efter några tester lyckades de få fram en raket som fungerade – men utan styrsystem var flygningen svår att kontrollera.
– Minsta vindpust kunde styra raketen helt fel, förklarar de samtidigt som de presenterar en film från det andra uppskjutningsförsöket där raketen når cirka 100 metar upp i luften.
Rocket science – på riktigt
Programmering blev lösningen. Genom att utrusta raketen med en Raspberry Pi och en flygdator (AFC) kunde de börja experimentera med aktiv styrning. I slutversionen bytte de till en lättare Raspberry Pi Pico för att hålla totalvikten under 500 gram – gränsen för laglig modellraketuppskjutning. Daniel Birgersson har i projektet stått för själva programmeringen.
Raketmotorerna är egengjorda sockermotorer, vilket betyder en blandning mellan sackaros och kaliumnitrat – i det här fallet har man använt florsocker och kemikalier – vanligt förekommande i dagligvaruhandeln. Motorerna har Filip tillverkat själv, av bland annat tre lager bentonit som tätning för att kontrollera tryckutvecklingen.
– Vi fick göra tre test för att få till ett så högt tryck som möjligt, utan att röret skulle explodera, säger Filip.
Säkerhet har stått i fokus hela vägen, med noggranna tester och uppskjutningar bara under säkra väderförhållanden.
Ett arbete som lyfter
Totalt har GA-arbetet gått från planerade 100 timmar till flera hundra. Budgeten har också spräckts – nästan 10 000 kronor har lagts på chip, 3D-print, verktyg och annat material. Men det har varit värt det.
– Ingen av oss kunde något om raketer när vi började och jag kunde ingenting om programmering, men projektet har visat att allt går att lära sig, och det har varit väldigt kul, säger Daniel.
Projektet gick faktiskt, så bra att de under våren tog sig till semifinal i tävlingen "Utställningen Unga Forskare, forsknings-SM för unga". Finaluppskjutningen med fullt fungerande styrsystem fick dock vänta tills det bara återstod några dagar fram till skolavslutningen. Det var då den senaste raketdesignen, tillverkad av bland annat ett Pringlesrör, utrustad med fallskärm, en 3D-printad motor och Python-baserad mjukvara skulle ut på jungfruturen. Målet är att raketen ska nå upp mot 200 km/h och att fallskärmen ska fällas ut automatiskt under flygningen.
Hur det gick?
– Det började som ett gymnasiearbete, och har utvecklats till ett hobbyprojekt. Vi inspirerades bland annat av NASA, och det gick faktiskt bättre än vi någonsin kunde tro.
Fotnot: Vid det sista försöket exploderade raketmotorn efter att raketen lyft några decimeter. Som tur var för grabbarna exploderade den bakåt, så allt inuti raketen klarade sig.
